Jag tror inte längre på Tomten

Som liten trodde jag på Tomten
En snäll farbror klädd i rött med stort vitt skägg

Jag trodde på, busiga smekande händer i mörka biosalonger
Jag trodde på, en tegelvilla med leende kvällssol och lekande barn
Jag trodde på bridgekvällar i ålderdomshem med te och hemgjorda kakor
Jag trodde på kärleken
Ja som liten trodde jag på Tomten

Jag trodde på trohet, att ärlighet varar längst och synden straffar sig själv
Jag trodde på en mening, att så länge det finns liv finns det hopp
Jag trodde nästan, men bara nästan, på en gud som bryr sig om oss
Ja som liten trodde jag på Tomten

Men jag växte upp
I den här stora staden
I den här snabba tiden
Med den här fria andan

Var framgångsrik, var snygg, var sexig men var aldrig nöjd
Leta alltid efter roligare fest, grönare gräs, godare kaka
Tänk på dig själv, för det är du värd
Ge bort en halv men ta en hel, var först till kvarn
Lös aldrig problem som du inte kan fly ifrån
Tråkig kompis, sumpa
Bråkig partner, dumpa
Finns det någon som inser att de själva är halva problemet

Jag tävlar i utbrändhet, skryter om mitt meningslösa liv
Väntar på ett nytt, i jakten på den rätta
Letar efter mig själv i främmande länder och främmande famnar
Men finns det någon som har hittat en borttappad sig själv

Jag drunknar i en virvelström av besvikelser
Dör mig igenom dröm efter dröm efter dröm
Utan ens ha somnat
Och undrar om jag egentligen är vaken
Undrar om ni är vakna
Undrar om ni fortfarande tror på Tomten

Nu, tror jag på maniskt beteende och tragiskt leverne
Jag tror på maktspel där man aldrig aldrig får visa att man gillar någon för mycket
Jag tror på trettioåriga tonåringar som samlar vuxenpoäng i tron att de är barn
Jag tror på nattöppna lekparker för berusade cyniker med is i både drink och hjärta
Jag tror på fem i tre ragg med frånvaro av känslor, men närvaro av klamydia
Jag tror på söndagar där ångesten bankar takten till både värken och skulden

Jag lever i en mental centrifug med 1500 hjärnspinn per tanke
Jag lever i en myrstack av deprimerade självbestraffande ensamstående
Som stressar fram för att hinna med workouten och festen och spriten
I den ständiga jakten på ännu en kick, ännu en kick, ännu en kick

Finns det någon, som ens hinner med att andas, på riktigt
Nej skynda på
Kanske finns lyckan bakom nästa hörn, i nästa rus, i nästa famn
Spring snabbare, snabbare, snabbare
Jag lovar att jag springer snabbare än tiden idag
Och är det någon som tycker det är märkligt att jag faller
Att dom faller
Att vi faller
Faller

För här finns lyckan bara i stunden
Glädjen bara i drogen
Meningen bara i dagen
Och framtiden ingenstans

Här finns bara kroppar utan värdighet och själar utan hopp
Här finns bara uppkopplade avstängda med för stora sängar
Här finns bara falska skratt som ekar i bubblor
Här finns bara ytliga skal som vägrar att åldras

Jag vill så gärna tro igen men
I den här stora staden
I den här snabba tiden
Med den här fria andan
Kan jag inte längre tro på Tomten

Tror ni på Tomten

Det här inlägget postades i Texter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>